Svenska reaktioner mot den spanska munkavlelagen – en sammanställning

De nya ”medborgarskyddslagarna” som trädde i kraft i Spanien 1 juli har kritiserats häftigt av politiska partier, fackföreningar, människorättsorganisationer och jurister i Spanien. Medborgarskyddslagarna, som har kallats för ”munkavlelagen”, anses inskränka demonstrations – och yttrandefriheten och urholka rättsäkerheten i Spanien. Även i svenska tidningar har debattörer och ledarskribenter reagerat mot de nya lagarna.
15880980279_f0d3e7b03f_z
(Foto: Adolfo Lujan /Flickr)

2 juli skriver dramatikern och regissören Astrid Menasanch Tobieson, initiativtagare till det upprop mot dåvarande lagförslaget som publicerades i Svenska Dagbladet förra året, en debattartikel i Aftonbladet med rubriken ”EU är tyst när Spanien inskränker demokratin”:
”I går, den 1 juli, gick Spanien från att vara en demokrati till att bli en rättsosäker polisstat.

De senaste åren har Spaniens befolkning demonstrerat kraftigt mot regeringspartiet Partidos Popular totala nedmonteringen av allmän skola, sjukvård, socialförsäkring och annan välfärd. Efter att regeringen under 2013 mött 6 000 demonstrationer, alltså 16 per dag, började de arbeta fram en ny brottsbalk samt lagen ”skydd av medborgarsäkerheten”, som våldsamt inskränker demonstrationsrätten samt åsikts-och yttrandefriheten.

I går trädde dessa lagar, som i folkmun kallas för munkavlelagarna, i kraft trots protester från Spaniens befolkning, hela den politiska oppositionen, Amnesty International och FN.

Från en grön skog i Sverige tänker jag: det är alltså såhär det känns att vara medborgare i en polisstat. Det var alltså såhär det gick till. Vem har nu råd att tala, vem vågar demonstrera?”

Agneta Berge på Politism.se skriver 2 juli:
”Premiärminister Rajoy har inte tagit fram den här lagen för att skydda medborgare i allmänhet. Han har tagit fram den för att skydda sig själv och sitt Partido Popular. Som ironiskt nog betyder ”folkets parti”.

Men istället för att lyssna på ett folk som bär åtstramningens bördor, vill regeringen tysta det. Istället för att angripa sjukdomen, angriper man symtomen.

I höst är det allmänna val i Spanien. Med munkavlelagen kan Partido Popular systematiskt hindra protester och andra missnöjesyttringar mot deras politik. De kan försvåra för oppositionen och för folket att mobilisera sig och demonstrera.

Det kan bli riktigt rysligt.

Och munkavlelagen, ja, den kommer inte att ha längre liv än den nuvarande konservativa regeringen. Oppositionen har nämligen lovat att dra tillbaka den om det spanska folket väljer att ge dem regeringsmakten.

I höst är det slaget om den spanska demokratin som rasar.”
15881293297_a2f6966857_z
(Foto: Adolfo Lujan /Flickr)

På Aftonbladets socialdemokratiska ledarsida 8 juli skriver Somar Al Naher:
”Förra veckan tystade den spanska högerregeringen sina medborgare. En lag som förbjuder spanjorerna att demonstrera utan tillstånd trädde i kraft. Den som får för sig att protestera utan lov från staten kan därmed få böta upp till hisnande 5,8 miljoner kronor.

Regeringen kallar det för säkerhetslag. Folket kallar den för munkavle. Dessutom verkar flera punkter gå ut på att ­disciplinera och tysta missnöjda med­borgare snarare än att öka säkerheten.

I Spanien kan man numera bli bötfälld om man uppträder med ”brist på respekt” mot polisen.

Det öppnar upp för godtycke som undergräver relationen ­mellan medborgare och rättsväsendet.

Andra aktiviteter som kan bötfällas är:
Offentliga tal, sportevenemang eller religiösa ceremonier.
Dricka utomhus.
Uppmana människor att delta i protester på sociala medier.
Fotografera polisen utan tillstånd.
Stoppa vräkning.
Inte kunna styrka sin identitet ­med id-handlingar.”

Hon skriver vidare:
”Oavsett vilket land som tar ett sådant här steg är det oroväckande. Men att det sker just i Spanien, knappt 40 år efter att diktatorn Francisco Franco dog, är ­särskilt alarmerande. Inskränkningen av demokratin visar att inget land är immunt mot reaktionära och antidemokratiska strömningar. Demokrati och yttrandefrihet är något som ständigt måste erövras.”

Även flera borgerliga ledarsidor har protesterat mot de nya lagarna.

2 juli skriver liberala Expressens ledarsida:
”Den proteströrelse som regeringen vill tysta har på kort tid gjort vänsterpopulistiska Podemos till ett av Spaniens största partier. Det är ett gruvligt misstag att tro att rörelsens framfart, inför vinterns parlamentsval, kan hindras med munkavlar.

Podemos hämtar näring ur den djupa misstro spanjorerna känner mot landets politiska system, där Partido popular och Socialdemokraterna växelvis haft makten, delat upp förvaltningen mellan sig och varit föremål för ständiga korruptionsanklagelser. Munkavlelagen riskerar att göra misstron explosiv på riktigt.

Sverige och andra EU-länder måste reagera mot det som händer i Spanien. Lagen öppnar upp för storskaliga kränkningar av den yttrande- och mötesfrihet som varje medlemsstat genom EU:s rättighetsstadga och Europakonventionen är skyldiga att garantera sina medborgare.

Spanien svalde, till skillnad från Grekland, utan att trilskas den beska ordinerade medicinen mot finanskrisen. Det får inte vara ett skäl att ge landet handlingsfrihet att trampa på grundläggande rättigheter. Den unga spanska demokratin måste vara viktigare än ekonomin.”

15879771700_772c7b7533_z
(Foto: Adolfo Lujan /Flickr)

7 juli skriver Sydsvenskans ledarskribent Malin Nävelsjö:
”I vinter är det val till parlamentet och oppositionen har lovat att riva upp medborgarskyddslagen om de vinner. Det är bara att hoppas att det löftet håller, även om de oroliga tiderna lär fortsätt efter valet.

Övriga EU-länder behöver markera mot Spanien. Den här typen av lagar hör inte hemma i en demokrati. Att i oroliga tider urholka de demokratiska rättigheterna är det sämsta ett land kan göra. Tystnad är inte detsamma som frid. På sistone har den grekiska krisen överskuggat allt annat. Spanien valde en annan väg än Grekland och har gjort stora åtstramningar. Nu verkar det som om landets ekonomi håller på att hämta sig. Det får inte fördärvas av en lagstiftning som stänger debatten och sätter medborgarnas rättigheter på undantag.”

16 juli skriver ledarskribenten Lisa Magnusson i liberala Allehanda:
”Numera är det i Spanien bland annat förbjudet att inte ha id-kort på sig, vara respektlös mot polisen, delta i demonstrationer som inte godkänts av myndigheterna och organisera sig via sociala medier.

Journalister tillåts inte längre dokumentera polisingripanden, och det blir därför dessutom svårt att rapportera om oegentligheter. Bötesskalan går ända upp till 600 000 euro, det vill säga drygt 5,5 miljoner svenska kronor.

Den nya spanska lagen går längre än att hålla gatorna fria från det störiga; den kriminaliserar hela den demokratiska yttrandefriheten och mötesfriheten.

Maktmissbruk är därmed inte bara en möjlighet, utan lagens själva syfte.”

15507903007_942a63d81e_z
(Foto: Camisetas de SANTI /Flickr)
17 juli skriver liberala Uppsala Nya Tidning (UNT):s ledarsida:
I torsdags röstade Spaniens parlament med siffrorna 181-141 för den nya medborgarsäkerhetslagen, den som också kallats munkavlelagen. Lagen ger polisen större befogenheter att ingripa mot demonstranter, liksom mot migranter från Afrika. Den nya lagen uppenbara syfte trots är att stärka ställningen för regeringspartiet, konservativa Partido Popular (PP).

Lagen har mildrats och bantats en del sedan förslaget kom för drygt ett år sedan. Men principen att demonstrationsfriheten inskränks kvarstår. Polisen får rätt att gripa, visitera och bötfälla medborgare utan inblandning av domstolarna. En demonstrant utanför parlamentet kan få betala upp till 600 000 Euro (över fem miljoner kronor) i böter, den som maskerar sig eller gör motstånd mot polisen riskerar också höga böter. ”Lagen blir en garanti för alla medborgares säkerhet”, sade premiärminister Mariano Rajoy.

Lagförslaget läggs i en kontext där Spanien haft ständigt pågående demonstrationer sedan krisutbrottet 2008-2009. Flest var ute på gator och torg under de närmast följande åren då 15 maj-rörelsen, 15M, bildades, en organisation som kanaliserade den uppgivenhet som framför allt Spaniens unga känt och fortfarande känner. Totalt har antalet arbetslösa stigit till sex miljoner i Spanien och de unga har drabbats värst då över 60 procent av dessa saknar jobb.

Det är bara det att i stort sett alla demonstrationer har gått mycket lugnt till väga. Brottsligheten i Spanien har inte stigit alls under de senaste fem åren. Ungdomsrörelserna har tvärtom tagit fram nya intellektuella profiler som utmanat det politiska etablissemanget i Spanien. Partiet Podemos, Vi kan, har kopplingar till rörelserna och har stora framgångar i opinionen där man nu med marginal är landets tredje största parti, strax bakom PP och socialisterna PSOE

Kanske är det där skon klämmer för Rajoy? Manuel Ballbé, juridikprofessor i Barcelona, säger till The Guardian (12/12) att regeringen är ute efter att radikalisera proteströrelserna och skapa ett våldsammare samhällsklimat för att sedan (inför valet nästa år) framstå som den stora garanten för lag och ordning”.
20098249298_71c09fb242_z

(Foto: Jo Ca Pe /Flickr)
DN:s liberala ledarskribent Martin Liby Alonoso är av annan uppfattning och skriver 19 juli:
”Det finns berättigade invändningar mot lagförändringarna i respektive land – och särskilt mot de i Spanien. Men även i demokratier styrs demonstrations- och strejkrätt av regler. Och det finns ett tämligen stort spann för hur dessa kan utformas utan att friheterna och styrelseskicket i sig är hotade.”

Spaniens ambassadör i Sverige Javier Jemenez-Ugarte försvarar medborgarskyddslagen i en debattartikel i Aftonbladet 21 juli och hävdar att Astrid Menasanch Tobieson bedriver en ”manipulativ kampanj”. Han skriver:
”Den som besvärar sig med att läsa lagtexten kan konstatera att den inte innehåller något angrepp mot åsiktsfriheten.

Onekligen fortsätter denna lag att väcka kontroverser i Spanien, men jag är helt övertygad att den representerar ett medvetet försök att hitta en bättre balans i vårt land mellan två grundläggande värderingar i alla samhällen, nämligen ”friheten” och ”säkerheten”.

Den spanska ambassadören har dock svagt stöd på hemmaplan. Endast 7 % av befolkningen stödjer de nya lagarna.
För ett år sedan, 23 maj 2014, skrev journalisten Mats Björkman från Spanien-baserade tidningen Sydkusten:
”Lagförslaget är så vettlöst att ingen normalt funtad i Spanien tror att det kommer att antas. Däremot har det blivit en mumsbit för vänstern, både i Spanien och utomlands, att använda som politiskt slagträ mot PP-regeringen, som målas upp som en ansamling fascister.”
Men lagförslaget har alltså röstats igenom och trätt i kraft.

Det här inlägget postades i Nyheter. Bokmärk permalänken.